Är det inte fantastiskt vad redigering kan göra för ett manus? Tänk på alla misstag du har undvikit tack vare redigering!
Den här veckan tänkte jag dela med mig av några allvarliga misstag som jag lyckades undvika i manuset.
Redigeringen fortsätter och nästa deadline närmar sig. Den 4 oktober ska manuset på slutredigering och då måste det vara helt FÄRDIGT. Kan tyckas att en månad är lång tid men erfarenheten visar att så inte är fallet. Det går ruskigt snabbt och jag har en tendens att överskatta hur mycket jag ska hinna varje dag.
Misstag som jag hittade i manuset
Är övertygad om att det fortfarande finns en del tokigheter i manuset att korrigera men här tänkte jag, inspirerad av ett annat inlägg på Instagram, dela med mig av de 5 hittills värsta misstagen som jag har korrigerat i redigeringen.
- Huvudpersonen byter namn mitt i boken: Det här misstaget kräver väl ingen närmare förklaring. Inte bra. Det är faran när man byter namn på personer flera gånger under skrivandet. Min huvudperson hette först Anna, för att sedan byta namn till Hedda och nu slutligen (?) till Emelie. Efternamnet har ändrats ännu fler gånger. Såg nyss att några personer i slutet av boken refererade till Hedda när de pratar om Emelie. Dessutom, när jag bytte från Anna till Hedda så tog jag hitta och byt ut i Scrivener. Väldigt praktiskt men ordet annan blev heddan. Blev en del konstiga meningar som följd…

2. En person förflyttar sig mellan Stockholm och Katmandu på 3 timmar: Trovärdigheten blir oundvikligen lidande när en person dyker upp på andra sidan jorden efter alldeles för få timmar. Det är en del att hålla reda på med flera perspektiv och olika tidszoner men jag hoppas att jag i alla fall har lyckats få bort sådana här uppenbart ologiska händelser.
3. Huvudpersonen hälsar på sin mamma – som är död: I första utkastet hade huvudpersonen en mamma men av olika anledningar så blev det istället så att hennes mamma dog när hon var liten. Då är det inte bra om hon i andra halvan av boken åker och hälsar på sin mamma. Den här missen tror jag inte skulle passera obemärkt.
4. Samma stycke är med i två olika kapitel: Varning för klipp och klistra utan att ta bort originalstycket på en gång. Även om det bara är några meningar så märks det förstås om du upprepar dig på det här sättet.
5. Huvudpersonen uttalar för läsaren att den ska göra något men gör i nästa scen något helt annat: Jag hittade minst två sådana här stycken i manuset. Om huvudpersonen i ett kapitel upptäcker något som genast ska undersökas och sedan totalt glömmer bort det och gör något annat så irriterar det läsaren. Så vida det inte är tänkt på det sättet och personen är glömsk/förvirrad. Men då måste det vara tydligt att det är skrivet så med flit, det får inte bara verka ostrukturerat och ologiskt.
Det var några av mina värsta bloopers i manuset. Jag hoppas innerligt att jag lyckas få bort alla eventuella kvarvarande innan det är dags för tryck!
Utgivningsprocessen
Försöker fokusera på att få redigeringen klar men har inte kunnat hålla mig från att arbeta en del parallellt med utgivningsprocessen.
Har bokat tid hos tryckeriet och bokat datum för slutredigering. Dessutom så har jag börjat arbeta med min författarhemsida och bokat tid för fotograf.
Jag har även börjat sätta mig in i hur sättningen ska gå till. Plan A är fortfarande att göra det i Atticus men det finns en liten risk att det inte fungerar. Programmet är gjort för amerikanska marknaden och är inte anpassat till svenska förutsättningar. Eftersom det är begränsat med alternativ för hur front matter och back matter samt texten presenteras så finns risk att det inte blir exakt så som en bok är satt i Sverige. Därmed måste jag testa mer med utkastversionen innan jag är helt säker på att det fungerar. Ska skriva ett separat inlägg om det när jag har kommit längre i arbetet.
Veckans inspirationskällor
Det har inte varit mycket tid över åt poddar och läsning den här veckan men jag vill ändå tipsa om:
- Podden skrivvänners senaste avsnitt – Kickoff inför hösten. Inspirerande och bra att höra om vad andra har för planer för hösten. Jag kämpar med att inte överskatta hur mycket jag kan/bör/ska hinna med och det är ju skönt att höra att jag inte är ensam om det.
- K.M Weilands bloggpost om huruvida man måste ha upplevt något för att skriva om det. Hon diskuterar att även om riktiga egna erfarenheter från att göra något eller besöka en viss plats ger en ovärderlig insikt och trovärdighet i skrivandet så finns det tre andra sätt att skaffa sig “erfarenhet” av något. Hon beskriver det som känslomässig erfarenhet, intuitiv erfarenhet och kunskapsmässig erfarenhet. Jag tycker det är toppen eftersom jag själv blandar till exempel platser jag har besökt och känner väl med platser som jag inte i verkligheten har besökt. Dessa platser har jag istället försökt föreställa mig, intervjuat andra som varit där och gjort en hel del research om.
Var har du hämtat inspiration den senaste tiden?
God skrivlycka!